Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Tro, hopp och kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO, HOPP OCH KÄRLEK
att så långt krafterna räcka, förtjena den lyckan. Men jag
är rädd att hela mitt lif ej räcker till för att återbetala all
den kärlek man skänkt mig — det är duck ett skönt mål,
och för det vill jag lefva och dö! — Jag är ej nog
förståndig för att bedöma klokheten af ditt beslut . . . Jag kan
bara tänka på glädjen att få lefva med dig på landet,
fröjdas åt ’kalfvar och fölungar’ — visst äro de söta — och
emellanåt, då vi få tid. läsa Goethe och Shakespeare och
Rahel och allt annat vackert tillsammans . . . Men kanske,
då allt kommer omkring, att en landtbrukare aldrig får tid
till sådant? — Det vore svårt. Men ännu är det ej värdt
att bekymra sig öfver den saken. Ännu ha vi ej på långt när
fått hufvudet genom väggen’ — och jag fruktar, jag fruktar
att den tål många stötar innan den ger med sig...! — Du
måste genast låta mig veta hvad svar du får på ditt långa
bref — det må nu bli hurudant som hälst. Jag tål
också många stötar — jag har något af stålfjädersnatur, jag
bara svingar högre upp ju mer man trycker ner mig!...»
Hon slutar med hälsningar från föräldrarna och
tacksägelser för de bref hvari han äfven för dem
redogjort för sitt beslut och begärt deras råd och gillande.
Om det sista kan han vara viss, då de veta att hans
enda önskan och sträfvan är att göra sin plikt, att handla
rätt och att få ägna sig åt den verksamhet för hvilken
han efter noggrann själfpröfning finner sig bäst ägnad
— allt annat reder sig nog med tiden! —
Allt detta hade utgjort ämnet för många samtal
mellan Agnes och »lilla pappa» under de korta
hvilo-stunder han kunde unna sig denna orofyllda vår; och i
den ljusa förtröstan, den fullkomliga frånvaro af all
själfviskhet, all personlig bitterhet eller sårad känsla som
präglar hennes bref under denna tid, ser man ett
återsken af den stämning dessa samtal kvarlämnat hos henne.
I ett ungt hjärta som med Erik Gustaf Geijer i full
förtrolighet genomlett denna äfven för honom så pröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
