Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - En lifsuppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
EN LIFSUPPGIFT
vande tid, kunde ej finnas plats för småsinne eller kränkt
sjelfkänsla.
Adolfs bref andas fortfarande alltjämt den oändliga
lättnad hvarmed en enkel och rättfram natur känner sig
befriad ur en skef och ohallbar ställning. Han skrifver:
. . . »Efter den svåra tid jag så länge haft, då jag stått
oviss och vacklande utan att rätt veta hvart jag borde vända
mina steg, kan du ej föreställa dig hur härligt det känns att
ändtligen ha fa» tat ett beslut och se framför sig en verksamhet
som skall räcka hela lifvet . . . Jag fruktar icke mycket för
min Fars bref . . . Han kan visserligen med sitt ogillande
försvåra och förbittra början af min verksamhet, men han kan
aldrig ändra mitt beslut — och jag har föresatt mig att
ändå till slut tvinga honom att bli en lycklig Far . . . Måtte
Herren blott ge mig kraft och förmåga, som jag har vilja!...
Jag kan ej vänta svar förrän nästa Söndag eller Onsdag ...»
Glädjen öfver att hafva funnit sig själf och sin
kallelse ljuder genom hvarje ord. Kärleken till
landt-lifvet, till själfva jorden med alia dess alstrande och
skapande möjligheter, låg honom i blodet och han kände
instinktlikt att detta var den uppgift för hvilken han
ägde de bästa förutsättningarna. I ett senare bref uttalar
han den, för denna tid, djärfva satsen att det, ju mer
han tänker därpå, förefaller honom tydligt att en duktig
landtbrukare kanske egentligen skulle kunna
»uträtta mer för sitt land än någon annan - fast man
ju i allmänhet icke är af den åsikten»... I början af
1840-talet hade denna föreställning endast börjat gry i
ett fåtal modiga och framsynta mäns hjärnor och hjärtan.
Landtbrukaren ställning - med undantag af den stenrike
och kapitalstarke jorddrotten hvilken endast någon tid af
året lefde som grand seigneur på sina gods, utan tanke
pa detaljerna af deras skötsel, blott revenyerna gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>