Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Inbillningsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
INBILLNINGS HO LM
så ödmjukt, bevekande och försonande som möjligt, blef
resultatet endast ett kort och kategoriskt förständigande
att ofördröjligen komma hem, alldenstund man på
Kinnekulle väntade besök af Konungen, Drottningen och
Kronprinsen, hvilka bland annat i nåder skulle intaga
frukost på Hönsäter — vid hvilket viktiga tillfälle husets
äldste son ej borde saknas. Om »allt det öfriga» finge
man vid tillfälle tala muntligen, då han väl vore hemma ...
Agnes hade redan några dagar varit i Stockholm,
som gäst på det kära Järnkontoret, då detta faderliga
ultimatum anlände, och under länga, förtroliga samtal
hade det blifvande landtliga hemmet — skämtsamt döpt
till »Inbillningsholm» — för de båda ungas fantasi allt
mer tagit form och gestalt som ett drömdt, men
dock-mycket verkligt paradis, i hvars enkla, gammaldags
hem-trefliga rum med »pärlfärgade möbler, blommor i alla
fönster, hemväfda mattor på golfven och kaprifolieklädd
förstugukvist» de redan kände sig fullt hemmastadda.
Tack vare dessa ljusa framtidssyner och den djupare
inblick båda under denna samvaro fått i hvarandras
hjärtan, hade Adolf ytterligare bestyrkts i vissheten att
det steg han tagit var det rätta. Äfven Geijer hade
tillskrifvit honom några gillande och uppmuntrande ord
och fru Anna-Lisa ett långt bref »fullt af förstånd och
moderlig godhet». Han var sålunda väl rustad för den
stundande kampen; och det är dessutom troligt att just
den djupa smärta och missräkning som vållades honom
af det torra och kyliga svar han mottagit på sina
barnsligt förtroendefulla och upprörda hjärteutgjutelser gaf
honom den själfständighetens och hänsynslöshetens
styrka som eljest var honom främmande, men utan
hvilken han under dessa förhållanden knappast lyckats
genomdrifva sin vilja. Om föräldrarna med mera ömhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
