- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
295

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Frigörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



FRIGÖRELSE 295

och sympati besvarat hans förtroende, hade det säkert
blifvit honom svårare att vidhålla ett beslut som af
dem betraktades som en verklig olycka. Som det var,
betecknade det sist erhållna brefvet en vändpunkt i hans
uppfattning af sitt förhållande till de sina. Kärleken
till hemmet och de närmaste var oförminskad; men först
nu kände han sig på allvar löst ur de tusen fina band
af sonlig underkastelse, gamla vanor och hänsyn för
andras fördomar som hittills omsnärjt honom och
förlamat hans handlingskraft. Man märker förändringen
redan i det första bref han dagen efter sin ankomst
skrifver till Agnes. Den Adolf som nu åter sitter
däruppe i det gamla gossrummet på Hönsäter, med den
stora utsikten öfver det blå Kållandsö och det hägrande
Leckö, är i många afseenden en annan än den som
ett halft år förut frän samma plats sände henne så
många ungdomligt svärmiska hjärteutgjutelser. Det har
kommit en ny klang i tonen, en viss kärfhet, som icke
hör till hans natur, men som vittnar om en finkänslig
människas tysta men bittra besvikenhet vid att se sig
oförstådd af dem som bordt känna honom bäst och
åt hvilka han också gifvit sitt bästa. Hvad hade han
icke allt genomlefvat under denna långa vinter, hvilka
strider hade han icke genomkämpat innan han fattat
sitt afgörande beslut och hur hade han icke bemödat
sig att lägga hela sitt hjärta, alla sina planer och
förhoppningar öppet för de älskade föräldrarnas ögon
hur har han icke lidit vid tanken på den smärta han
måste vålla dem! — Och nu — han är hemma igen
och då allt kommer omkring ser det nästan ut som
alla hans strider och betänkligheter varit fullkomligt
onödiga. Man har icke ens ansett det nödvändigt att
besvara hans långa bref — ja, man skulle nästan tro att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free