- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
299

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Gamle-grefven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GAM l,E-GREF V EN

290

Hela hans sträfvan gällde barnens framtid och det arf
han hoppades fa efterlämna at dem; men att dela med
sig något vare sig af förmögenhet eller husbondevälde
medan han ännu lefde, därtill hade han icke ringaste
lust. Ännu satt han dagligen till häst flera timmar om
dagen, smärt, rak och ståtlig med sitt rika snöhvita hår
och sina skarpa blå jägarögon, och öfvervakade själf
arbetet på alla områden af de vidsträckta ägorna. Tanken
på att ständigt ha en lärgirig, akademiskt bildad son i
hälarna, med besvärliga »hvarför» och »därför», var
honom troligen högst motbjudande. För öfrigt var han,
trots allt, i tysthet långt från försonad med sin
förstföddes egensinniga val af en annan lefnadsbana än den
han så klokt utstakat för honom. Landtbrukare kunde
väl hvem som helst bli. Såväl han själf som hans far,
farfar, bröder och kusiner hade dock i någon mån häfdat
ättens traditioner som ämbetsmän, statsmän, krigare eller
hofmän, innan de »slagit sig till ro» på sina jordagods.
Hvarför kunde icke pojken göra detsamma? — Det var
detta problem hvaröfver han grubblade under de långa
ensliga ridterna, med en inbiten harm som gaf sig luft
i ganska pepprade utfall, då den själfrådige och inbilske
unge herrn alltför tydligt lade sin okunnighet i dagen
och om han också icke längre absolut motsatte sig
sonens framtidsplaner, så kunde han icke af hålla sig
från att allt emellanåt hos honom inskärpa lämpligheten
af att »åtminstone först ta Hofrättsexamen»
en åtgärd som af oförklarliga skäl plötsligt för honom
framstått som ett sista, hemlighetsfullt nödankare, som
han pä inga villkor ville släppa. Då denna fordran under
föreliggande omständigheter gränsade till den rena
orimligheten och ej gärna kunde medföra någon tänkbar
fördel för den framtid Adolf uppställt som sitt mål,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free