Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Adolf skrifver hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
ADOLF SKRIFVER HEM
». . . Jag skrufvade meningarna på alla sätt för att få
det så fint, öfvertygande och diplomatiskt som möjligt . . . Men
jag kan ej fatta huru pappa skulle kunna ha något att
invända mot detta, då han villigt redan t v å gånger gifvit
Hugo tillfälle att resa ut. Det vore ju egentligen obilligt...
Jag föreställer mig snarare att han rent af skall bli glad att
e n gång kunna göra mig till viljes, sedan han så länge
ansett sig böra motsätta sig alla mina önskningar . . . Då jag
nu tänker på hans beteende, tycker jag egentligen att han
handlat alldeles rätt — utom då jag första gången
talade med honom och han ej var fullt uppriktig mot mig —
Men han har satt min kärlek på hårda prof och hade jag
ej haft mod och kraft att för den trotsa allt, bryta min
egen väg — så vore jag dig ej väld!...
Härpå öfvergår han till en angelägenhet af ännu
intressantare art, tydligen äfven den ett resultat af
öfverläggningen i Uppsala:
»Guldsmeden, hos hvilken jag beställt våra
ringa r, tyckte att måttet på ditt finger var så litet att
jag knappt kunde öfvertyga honom att det var riktigt. De
bli snart färdiga — sedan skall jag v ä 1 gömma dem till
dess jag kommer till dig igen ... I morgon åtta dagar till
kan jag ha svar hemifrån — ifall pappa verkligen hinner
besluta sig på en dag — jag önskar han ville göra det! —
Då kommer jag till Upsala redan på Fredag och reser sedan
landsvägen hem, på min älskade bondkärra . . . Jag har ändå
svårt att vara riktigt lugn medan jag väntar! Men detta
är dock ett intet mot i fjol vid denna tiden . . .»
Agnes varnar honom för att ej vara för
san-gvinisk:
». . . Jag tror ändå — jag vet inte hvarför jag tror — att du
gör bäst i att ej alltför säkert räkna på din Fars samtycke.
Jag har en känsla af att han ej skall bli nöjd med detta
förslag — han kommer kanske blott att anse det för ett nytt
’extravagant infall’ . . . Men du vet, jag har vanan att alltid
börja med att föreställa mig det vä r s t a, för att sedan
kunna glädja mig så mycket mer då det inte slår in! . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
