Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Orimligt och oförsynt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ORIMIIGT OCH OFÖRSYNT»
305
Agnes blef sannspådd, üamle-grefven blef långt
ifrån nöjd — han blef till och med alldeles ursinnig
ehuru det torde vara svårt att egentligen säga hvarföre
och denna gang var han ej nog försiktig att låta
hannen dunsta bort innan han satte sig vid skrifbordet.
Han hade, som Adolf önskade, verkligen lyckats besluta
sig »på en dag», men därför bar också brefvet alla spår
af den faderliga förtrytelsens första orkan lika utbrott.
Allt det myckna brännbara stoff, som i form af inbiten
harm under de sista månaderna hopat sig inom honom,
stod med ens i ljusan låga. Adolfs »orimliga och
oför-synta» förslag hade endast varit den tändande gnistan
— explosionen var länge förberedd.
Det fälldes många tårar, både hemligt och
uppenbart, i Geijerska hemmet den kalla blåsiga julikväll, då,
efter en lång dag af pinsam väntan, Adolf ändtligen
kom — ej, som man så gärna velat hoppas, strålande
af glädje för att meddela en god nyhet, utan blek och
upprörd, med hjärtat fullt af både harm och sorg och
en smärta som hade vida djupare rötter än blotta
missräkningen. Faderns oresonliga vrede och hårda ord
hade sårat honom djupt och för första gången i någon
man rubbat den tillit till dennes kärlek och rättvisa
som — trots alla tillfälliga förlöpningar — hittills utgjort
en del af hans trosbekännelse. En bättre tillflyktsort
kunde han emellertid under dessa förhållanden ej hafva
funnit än det hem där han nu mottogs med ömma och
tröstande armar och där bitterhetens och
oförsonlighetens andar aldrig kunde trifvas, under det att kloka
!>ch kärleksfulla råd ej heller saknades. Själf räknade
han de förtroliga samtal han under denna tid haft med
Geijer, som med verkligt faderlig godhet ägnade sig åt
honom, bland sitt lifs djupaste och mest fruktbärande
-0. — T solnedgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
