Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Visst är jag glad —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VISST ÄR |AG GLAD -»
307
penningar till en utrikes resa. Då han hörde att jag ej
begärde mer än 2,000 Rdr gaf han sitt samtycke. Jag skrifver
nu omedelbart till Hohenheim och beställer plats . . . Han
har för öfrigt gjort upp en mängd kalkyler angående mitt
inköp af Blomberg eller Hjelmsäter och verkligen tänkt ut
huru därmed bäst skulle ställas. Men det värsta är att jag
troligen äfven häruti blir tvungen att motsäga honom. . . Hit
kom jag i går afton kl. 6. Fann här före mig sju främmande
fröknar och d:o fruar. Jag fick ej ens flytta in i mitt eget rum,
utan inkvarterades i skolrummet,- som jag delar med 3 pojkar
och ett större antal kaniner. Jag har ännu ej ens haft tillfälle
packa upp min genomvåta kappsäck. . . Hade jag nu därtill
fått afslag för resan, så hade jag ej haft annan råd än krypa
till sängs och inbilla folk att jag var dödssjuk . . . Men jag
är i alla fall bra glad att jag får resa!...»
»... Skrif för all del genast, annars blir jag orolig»
så slutar Adolf sitt bref. »Skall du glädja dig?
Du lilla kära. — Jag vet att du skall det, för min
skull!...» Men hela fem dagar behöfde i alla fall det
ångestfullt väntade brefvet innan det hann fram till
Uppsala, och ytterligare fem måste förgå innan det lika
längtansfullt motsedda svaret nådde Hönsäter. Man led
ej af svaga nerver den tiden — man fann sig i det
oundvikliga, med ett för oss ofattligt lugn.
Och Agnes skref:
». . . Så är det då verkligen afgjordt att jag ej skall få
se dig på så länge, länge! — Nu, då det verkligen är afgjordt,
då det jag så ifrigt önskat för din skull skall bli verklighet,
gripes jag ändå af ångest . . . Halfannat år . . . det är en lång,
lång tid!... Men nu skrifver jag så att du kanske tror att jag
ej är glad åt att du får resa. . . Ack jo!! — visst är
jag glad! det vet du nog. Glad åt att du skall få egna
dig åt den verksamhet du längtar efter, glad att du skall
få andas en friare luft! — du behöfver det, och jag hoppas
att mycket skall klarna under detta år, så att du och de
dina åter kunna råkas med mera lugn och glädje än
nu ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
