Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Geijer bygger broar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJER BYGGER BROAR
309
estetiska studier och intressanta bekantskaper» hoppas
hon väl att han också skall få tid öfrig; luir mycket
skall han ej ha att berätta henne då han återkommer! —
»Det blir nog för hela lifvet!»... Och, fastän det är
torrt och dammigt i Uppsala och Upplandsslätten ju
ej kan jämföras med Kinnekulle, så har »lilla pappa»
nu börjat ta henne med sig på alla sina långa
promenader — utåt parken, till Ultuna, åt Lurbo till — där
är verkligen vackrare än man kan tro... Pappa har
»föresatt sig att lifva upp henne»; — de prata oändligt
och ha obeskrifligt roligt tillsammans
». . . Häromdagen gåfvo vi oss af med föresats att gå till
Håga. Vägen var våt, djup och lerig, nästan omöjlig af det
myckna regnet; men pappa byggde oförskräckt broar åt mig
af gärdsgårdsstörar, så att jag torrskodd kom öfver — och
då det blef alldeles bottenlöst klättrade vi öfver gärdesgården
och gingo på ängar och skogsbackar, där det luktade godt
af skog och växte små fina, vackra blommor. . .»
Man ser att Agnes hade god hjälp i kampen mot
klenmodighet och misströstan. De »broar» Geijer byggde
åt henne öfver vattenpölarna på Hågavägen, voro på sitt
sätt blott symboler af dem på hvilka han under denna
tid med stark och kärleksfull hand förde henne öfver
alla de småsinnets och själviskhetens grumliga rännilar
i hvilka hennes lycka lätt kunnat förkväfvas. Att han
äfven i inre mening, då vägen någon gång syntes »alldeles
omöjlig», helt enkelt förde henne med sig ut på »ängar
och skogsbackar», där naturens egen röst talade så
tröstande och styrkande att man glömde allt grubbel
öfver det ovissa målet, har hon själf sagt oss — och det
blef henne en lärdom för lifvet.
För öfrigt, berättar hon, har lilla pappa skänkt henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
