- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
313

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »— tjugu mil närmare —»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*— TJUGO Mil. NÄRMARE —»

313

». . . jägtad och jagad på alla håll af sällskapslif och tusen
småsaker, måste jag stjäla ett par timmar från sönmen för att
tala med min vän!... Allt sedan jag i morgse mottog ditt
kära bref har jag ej haft en ensam stund — hela förmiddagen
upptagen af svenska och finska visiter, för hvilka jag måst
sjunga och göra alla mina bästa konster — så stor dejeuner
hos Lagerbrings med dans och prat i oändlighet. I går det
präktiga brölloppet — i morgon åter stor soupé hos Kraemer,
där jag åter måste sjunga, och allt bestyr med paryr, frisyr
o. s. v. — Men ändå — vet du hvad jag gjort i afton sedan
jag kom hem från Lagerbrings? — Skall du tycka att jag gjort
orätt ? — Jag har skrifvit till din mor för att tacka
henne. Det var mig omöjligt att icke göra det . . . men hur
skulle jag våga säga henne ens hälften af hvad jag känner? —
Kanske skall hon ändå finna det bra förmätet att jag skrifver
alls?... Alla tankar som ditt bref väckte ha hela dagen
liksom legat bakom allt annat... Gud vare lof! — Gud vare
lof! har jag otaliga gånger sagt i mitt hjärta — och G u d
vare lof säger jag ännu en gång. Denna hälsning har
flyttat Hönsäter minst tjugu mil närmare Upsala och mitt
hjärta . . .»

Den svärmiska ocli ömhjärtade grefvinnan Marie
Charlotte fann ingalunda sin lilla tillämnade och hittills
så ovälkomna sonhustrus tacksamhetsbref »förmätet»,
utan i stället »alltför sött och rörande» och öfvergick
i all tysthet från denna stund helt och hållet på de
ungas sida. Den rörande lojalitet, som hittills afhållit
henne från att »ensam» vilja framträda på ett sätt som
kunde kasta en orättvis skugga på den envise och
despotiske, men hjärtegode mannen, hindrade henne dock
alltjämt från att vidtaga några mera afgörande mått och
steg. Det skulle ännu dröja länge innan Gamle-grefven
på fullt allvar sträckte vapen; men genom
Landshöfding-skan Ehrenborg sändes allt emellanåt vänliga hälsningar,
som uppehöllo förbindelsen mellan Agnes och hennes
blifvande svärmor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free