- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
316

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - De stora uppgifterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

316 DE STORA UPPGIFTERNA

nog - men den fullkomliga hvila han utan tvifvel bäst
af allt behöft unnade han sig däremot ej. Det
sommar-stilla Uppsala erbjöd en välkommen och efterlängtad
arbetsro efter vårens många jäktande och upprifvande
erfarenheter, och han arbetade nu med nästan feberaktig
rastlöshet för att återhämta den dyrbara tid som
förlorats. Nu, då han verkligen hade utsikt att ostörd af
riksdagsmannaplikter och riksdagskäbbel en tid framåt
få ägna sig helt åt de arbeten som lågo honom mest
om hjärtat, kunde det löna mödan att än en gång
upptaga de stora uppgifterna, som så länge måst skjutas
åt sidan - och den kommande höstens föreläsningar,
som skulle åhöras af den unge Kronprinsen och hans
bror, kräfde också många tankar och allvarliga
förberedelser; mycket skulle i dem sägas som han ännu
ej fått uttala så klart och koncentreradt som han velat
han var glad åt det tillfälle som nu skänktes
honom att göra det. Fåfängt bådo vännerna Nordenfelt,
fåfängt yrkade hustru och dotter på att han skulle göra
Agnes sällskap till bröllopet på Björneborg, »slå sig lös»
några veckor, andas Värmlandsluft och träffa gamla
vänner — omöjligt; han hade icke tid — att få vara i
ro i Uppsala med sitt arbete var all den hvila han
behöfde och just hvad han länge längtat efter.

Han fick sin vilja fram — satt tidigt och sent vid
skrifbordet, oregelbunden som alltid och utan afseende
på bestämda måltidstimmar eller tider för sömn och
vaka, om han icke särskildt påmindes därom, hvilket
man ju icke alltid hade hjärta att göra för att icke
störa honom — men tycktes på det hela finna sig väl
därvid och var för öfrigt, på de stunder då han lade
arbetet åsido och helt ägnade sig åt de sina, glad och
god, öm och varm, på en gång barnsligt road af hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free