Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Sju gånger nio —?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
»SJU GÅNGER NIO -?»
oräkneliga knoppar på de tjocka, taggiga stjälkarna.
»Jag fick lof att titta lite på kaktusen, du» —
säger han ät dottern, som vid hans inträde glad rest sig
från skrifbordet, där hon som bäst haller på att skrifva
till Adolf. »1 dag är den syperb! — —» Och medan
han smekande vidrör de blanka blombladen och fröjdar
sig åt färgen, tillägger han med en tjufpojkaktig
blinkning — »Nåå, mitt socker — — hur är det? — hvad
blir sju gånger nio — ? — Ska vi ta oss en dufning med
lille Räknemästaren, eller hvad säger du? —»
Agnes är genast färdig — hon hämtar blott först i
största hast litet hallonsaft och nybakade kringlor åt lilla
pappa, som låter sig väl smaka; och så börjar lektionen
. .. Men kanske går den icke rätt bra i dag. Vädret är
alltför vackert — och snart vandra far och dotter i
stället af på stigen öfver de furuklädda backarna, »Geijers
väg», åt Eklundshof, medan Agnes berättar om heliga
Teresa och Geijer säger henne att den dag nog kanske
ännu kan komma då vetenskapen också inrymmer en
plats för undret —- eller hvad människor kalla så —.
Hur litet veta vi icke ännu, säger han, om de
förunderliga krafter som Gud nedlagt i sin skapelse!
Eller också tala de om Adolf, hans planer och hans
sista bref, som lilla pappa nu som alltid med djupaste
intresse fått läsa och där han »innerligt senterar» allt
både allvar och skämt, berättar Agnes glad för sin
fästman . . . Och då sedan Adolf själf kommer, blir det
ofta han som får göra Geijer sällskap på promenaderna.
Geijer läser hans disputation, finner den bra och är
varmt intresserad af Westgötabergen; men ännu mer af
att höra Adolf berätta om sin hembygd, om dess natur
och dess uråldriga minnesmärken — att det gamla
Husaby är Blombergs sockenkyrka skänker stället, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
