Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »En gammal mans välsignelse —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»KN GAMMAL MANS VÄLSIGNELSK -«
32’.’
»den imponerande kraften af Geijers personlighet
frambragte ett intryck af verklig skönhet»! Och hur rörande
verka ej själfva slutorden, där en innerlig känsla så
starkt lyser fram genom den officiella formen och de
konventionella uttrycken, i det han vänder sig till de
unga prinsarna, Carl XIV Johans sonsöner och söner
till den konung som han en gäng själf sett »i samma
lärosal, lyssnande som yngling till lärarens ord». Han
skattar sig lycklig, säger han, att hafva fått upplefva
detta — att hafva fått se »kung Oscars söner, omgifna
af den ungdom som växer deras dagar till mötes, i
vetenskapens tempel helga sig åt fäderneslandets, åt
mänsklighetens tjänst...» Och med ett hjärtgripande
tonfall, som ingen närvarande någonsin kunde glömma,
tillägger han: . . . »En gammal mans välsignelse
skadar ej... Så vill jag då nedkalla himmelens
välsignelse öfver dessa unga furstar — öfver det
ynglingasläkte som omger dem — och öfver den okända framtid,
som hvilar i deras unga bröst...!»
I detta ögonblick hade Geijer än en gäng de ungas
hjärtan i sina händer, som så ofta förr - - de förstodo
honom som han ville bli förstådd och från denna stund
stördes förhållandet mellan honom och den ungdom
han älskade ej mer af något missljud eller missförstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
