Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Befallda till hofs —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
»BEFALLDA TILL HOFS —»
af svindel då han skulle gå utför trappan efter
föreläsningen, och skulle fallit om han ej hållit sig i
ledstången .. . »Hur gränslöst oroliga detta gör oss, kan
du föreställa dig!» ...Han har nu i stället börjat läsa
på Ecclesiasticum, ehuru det tyvärr ej rymmer ens
hälften af hans åhörare. ». . . Men det kan ej hjälpas
-han får icke förstöra sig!»
Att Geijer själf i tysthet insåg nödvändigheten af
en försiktighet som förut varit honom fullkomligt
främmande, ser man bäst däraf att han icke ens senare,
vid det högtidliga tillfälle då deras majestäter själfva
»täcktes hedra hans föreläsning med sin höga
öfvervara», vågade återtaga den större föreläsningssalen.
Om denna föreläsning - i Geijers Samlade Skrifter
betecknad som den »Andra» — samt om det kungliga
besöket för öfrigt, berättar Agnes för fästmannen:
... »I middags kommo konungen och drottningen till staden
och just nyss foro pappa och mamma till hofs, dit de kl.
1/2 4 blefvo befallda — till stor häpnad och förskräckelse för
lilla mamma. Men nu har jag styrt ut henne s å fin i svart
sidensarsklädning, äkta spetsar, och hvit kreppturban med
plymer samt fästat kommendörsbandet på pappa med tusen
svarta knappnålar, så att det inte skall kunna åka på sned,
hur ban än bär sig åt. De sågo båda två riktigt ståtliga ut,
tyckte jag verkligen, då de gåfvo sig af. Och nu har jag
nyss kommit in 1 mitt lilla rum med min lilla lampa och tänker
få prata långt och bredt med min käraste vän om tusen, tusen
saker —! Ack, hvad en sådan stilla afton är ljuflig då man
en hel vecka oupphörligt varit borta eller haft främmande! —
Jag har nu nästan mer behof än förr, då du var mig närmare,
att berätta allt för dig, så att du skall ha reda på mitt lif
både i stort och smått . . .»
Hon redogör därefter samvetsgrant för allt som
passerat sedan hon sist skref, för gemensamma bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
