Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Det väsentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET VÄSENTLIGA
»Det andra tecknet är den religiösa återgången,
det omisskännliga uttrycket af de nylifvade religiösa
be-hofven, om det ock ibland förvillelser och förnekelser
ännu för mången skulle synas tvetydigt. Vi vilja hoppas
på detta tecken. Jag har uttalat min öfvertygelse, att
det väsentliga af all religion, och isynnerhet af
kristendomen, är tron på en människan till mötes kommande
gudomlig hjälp, där den rätt sökes. — Det är hjälpen
ifrån honom, som redan i samvetets röst betygar att
han från intet människobröst är utesluten. Skulle han
ej ock vara närvarande i mänsklighetens bröst,
där det bäfvar och vill förtvifla? —... Jag skulle kunna
hänvisa på andra tidens tecken, som genom denna tro
klarna. Det finnes ej mera e n moral för de höga på
jorden och en annan för de låga. Moralens i sig
själfva allmänna fordringar blifva det äfven allt mer
inför det allmänna omdömet, utan afseende på olika
stånd eller villkor... Fordran på det allmänna i
uppfostran innefattas i detta tidens tecken.
»Gudsfruktan, redlighet, arbetssamhet, hjälpsamhet,
ömsesidig kärlek, aktning för sanning och rätt, vördnad
för de ljusets gudamakter som kasta sina strålar på
mänsklighetens stig och sprida mänskliga bildningens
välgärningar: se där de goda änglar som vakta lyckan
i tjället! — Äfven konungahusets lycka har ingen högre
och ädlare väktare... Och vi — då vi gemensamt
med vår kungasläkt blicka upp till mänsklighetens ljus
låtom oss tacka Gud, som skänkt oss ädla
herrskare och bedja honom i dem välsigna vårt
fädernesland !..
Det var återklangen af dessa ord och många
liknande, blixtlikt belysande oändliga tankevidder, som
dröjde i Agnes Geijers själ efter den föreläsning som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
