Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Ett fläckfritt samvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 ETT FLÄCK FRITT SAMVETE
villig samverkan. Nu var stunden kommen då han i
sanningens namn äfven måste afslöjas som historisk
falsk-myntare. Fryxell har försäkrat oss att denna plikt var
djupt smärtsam, ja, till och med farlig: »företagets våda
faller en hvar i ögonen». Han fullgjorde den emellertid
oförskräckt och i trygg besittning af ett fläckfritt samvete
kunde han som slut på sin anklagelseskrift nedskrifva
de vackra orden: »— Vi veta på vår sida ej mer än
två makter, men de heta Rätt och Sanning. Med
dessa bundsförvandter hoppas vi ock på framtidens
seger! .. .»
Huruvida Fryxell eller Geijer kom sanningen närmast
i sin uppfattning af den svenska adelns betydelse för
fosterlandets historia kan ju fortfarande få betraktas som
en öppen fråga, den där utan hetta torde kunna
diskuteras af intresserade fackmän. Men då mer än en af
Geijers biografer yttrat en nästan klandrande förvåning
öfver att Geijer, i sitt för öfrigt på det hela så
hof-samma, uttömmande och logiskt bevisande svar, ej kunnat
aterhålla de skarpa personliga utfall, »infall och epigram»
utan hvilka det onekligen skulle verka ännu värdigare
och vackrare, torde det kanske ej vara ur vägen att
för en gång verkligen revidera de gamla papperen och
se till om det icke i själfva angreppets natur låg något
som äfven hos en så godmodig och lätt försonad
människa som Geijer måste väcka en harm hvars uttryck
ej behöfver stämplas som sjuklig retlighet. Att en man
som ser sin heder försåtligt angripen och ett långt lifs
verksamhet framställd som ett humbugsartadt »bländverk»,
brusar upp och i harmen låter några häftiga och bitande
ord undfalla sig, torde dock vara förlåtligt. Fryxells
stora och väl förtjänta anseende hafva dessa ord
säkerligen icke skadat — och hvem skulle väl kunna beklaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
