- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
346

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Lyckliga stunder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I.YCKI.IGA STUNDER

som för honom gjorde hvila och frihet från smärtsamma
sinnesrörelser till ett verkligt lifsvillkor, hade följderna
äfven blifvit mindre allvarliga och hela striden förlorat
i betydelse. Som det nu är, kan man knappast undgå
att däri se ett af de verkligt tragiska momenten i historien
om üeijers sista lefnadsår.

*



Det var emellertid först flere månader senare, då
föreläsningarna utkommit från trycket, som denna
ödesdigra strid skulle uppflamma. Under höstterminen 1844,
då de höllos, anade säkert ingen hvilken roll de inom
kort skulle komma att spela, eller med hvilket
egendomligt, halft smärtsamt intresse man en gång i framtiden
skulle genomgå och granska dem. Geijer själf kände
sig lycklig öfver att med det talade ordets lefvande
makt och inför en åhörarekrets som innefattade Sveriges
blifvande konung, ännu en gång, i en på en gång klar
och koncentrerad form, få framlägga den mognade
uppfattning af tidens stora frågor som han redan sex år
tidigare uttalat i Litteraturbladet, men som sedan dess
hunnit ytterligare stadgas, pröfvas och utvecklas. De
mottogos också af ungdomen med en varm och
hänförd sympati som måste hafva påmint honom om några
af hans lyckligaste stunder i längesedan förgångna tider,
och återknöto fullständigt den magnetiska rapport hvari
han varit van att stå till sina åhörare. Trots den
kroppsliga svaghet, som då och då gjorde sig påmint, var
denna höst för honom full af den glädje som endast
känslan af obrutna andliga krafter och lefvande
alstringsförmåga kan skänka. Han talade ofta därom med de
sina och fröjdade sig åt tanken på allt som skulle lit-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free