Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Hos Henning Hamiltons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS HF.WING HAMILTONS
Den glada pietetslöshet hvarmed man handskas med
så ärevördiga reliker som Gustaf I :s rustning och Johan
111 :s krona är ägnad att slå den nuvarande generationen
med häpnad, men är tyvärr rätt karaktäristisk för en
tid da så många oersättliga minnen tanklöst förforos.
En annan afton samlas sällskapet dock nu endast
den trängre kretsen — hos grefve Henning Hamilton,
som med sin intagande unga grefvinna hyrt egen våning
i Uppsala under den tid han måste vistas där som
prinsarnes guvernör.
Agnes skrifver:
. . . »Där voro ej andra än Silfverstolpes, Wrangels, Kræmers,
vi och några herrar. Först konverserades och dracks te;
sedan gjordes musik. Också jag måste naturligtvis fram och
kväda en stump . . . prinsarne, grefve Hamilton, Geijerstam
m. fi. trakterade med några kvartetter; så fick jag nåden
att spela ett à quatre mains med prins Gustaf och därpå
spelade grefve Hamilton upp en vals . . . Båda prinsarne äro
så roade af dans, med hvem och under hvilka förhållanden
det än vara må, som ett par gymnasister — och då alla
andra damer råkade vara upptagna, rusade prins Carl på lilla
Mia Rogberg,* som satt i ett hörn, och bjöd upp henne.
Den stackars ungen blef så förfärad att hon höll på att svimma,
fick sedan en nervattack, måste behandlas med Eau de Luce
och var ’knäsvag’ hela kvällen . . . Då jag sedan berättade
för Tant Knös att jag valsat med prins Carl under det att
prins Gustaf spelade en vals af egen komposition, utbrast
hon: Mon enfant, cela passé la raillerie!’ —
Bra söta, okonstlade, snälla och naturliga äro de onekligen,
dessa prinsar, det är visst, om också prins Carl kanske pratar
en liten smula för mycket. Han är så brinnande liflig att
hans mun bokstafligen aldrig står stilla — och då han skall
berätta något kommer han i en sådan ifver att orden riktigt
tumla öfver hvarandra och han till slut knappast vet hvad han
* En mycket ungdomlig anförvandt till grefvinnan Hamilton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
