Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Polkaraseriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POI.KARASEKIF.T
353
Innan han nu träffade Fröken S. på Adelsbalen, var
det bara fråga om fröken F. Men d å var det Ava
Wrangel som måste vara hans förtrogna...»
Att den undersåtliga glädjen icke skydde några
mödor för att kunna uppträda i fullt tidsenliga och
hofmässiga former, framgår bland annat af följande
redogörelse för den då nyinförda pol käns segerrika
intåg i Uppsalasocieteten:.
. . . »Alla ha nu gripits af en fullkomlig passion för att
dansa polka . . . Prinsarne vurma för polka och sedan den
nu dansats på Adelsbalen och på hofvet, är det den enda
dans som anses fullt com me il f a u t. Naturligtvis vill
man här inte vara sämre än andra och visa att man följer
med sin tid . . . Hos Kræmers skola nu 6 utvalda par öfva
sig, för att kunna uppträda på den stora balen. Jag måste
vara med, mycket mot min vilja, men hvad skall man göra?
Man anses knappast presentabel om man inte kan dansa polka . . .
Ännu ha vi inte börjat, men det talas inte om annat än steg,
attityder, turer o. s. v., så att jag redan är uppledsen på
alltihop . . .»
Pol kan spred sig, som man ser af samtida karikatyrer
och skämtsamma skildringar ur societeten, som en
verklig epidemi, och intog snart ungefär samma plats som
våra dagars boston. Nägra dagar senare skrifver Agnes
om den »rysligt tillämnade polkarepetitionen» på Slottet:
... »Ingen enda af damerna hade aflägsnaste aning om
hur man skulle bära sig åt, utom Mathilde Ivræmer, som sett
den i Stockholm. Herrarne voro om möjligt ännu mindre
försigkomna, utom unge Björnstjerna, som trodde sig ha
sett den i London . . . Emellertid stängdes damerna till en
början in i ett rum och herrarne i ett annat, för att öfva
sig hvar på sitt håll. Då tillräcklig tid ansågs ha förflutit,
släpptes de ihop. Resultatet blef någonting förfärligt . . . Jag
tror aldrig jag skrattat så i bela mitt lif; men det togs mycket
"23. — 1 solnedgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
