- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
360

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Wennerberg sjunger med prinsarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360

WENNERBERG SJUNGER MED PRINSARNE

sin jämnvikt, det svär jag pä!»... »Den förmätne!»
utbrister Agnes vredgad da hon berättar detta för sin
fästman. »Hvad jag längtar att en gång få se honom
riktigt vansinnigt, ursinnigt, hopplöst kär!». ..

Nu sätter Geijer sig vid pianot, preludierar litet
och börjar ackompanjera. Wennerberg sjunger med
prinsarna — den mörke, eldige prins Carl, den ljuse,
poetiske prins Gustaf, båda vackra som prinsarna i en
saga – hvem kan undra om alla kvinnohjärtan smälta
som vax vid åsynen af en sådan grupp, eller om Agnes’
flickvänner vid afskedet anförtro henne att om de lefde
i hundra år skulle de aldrig, aldrig glömma denna afton?

Det är en komposition af prins Gustaf som föredrages,
en trio — »lik honom själf, älsklig, mild och melodiös»,
berättar Agnes. Förtjusningen känner inga gränser. Lilla
gumman Wrangel gråter af rörelse och berättar en
anekdot från högtsalig H. M. Gustaf III: s hof, »hvars
sammanhang med det närvarande ingen förstår», men
som hon »förmodligen själf känner»... Och nu skall
Agnes spela en symfoni af Geijer fyrhändigt med prins
Gustaf. De ha öfvat sig förut, men, erkänner Agnes—
»det gick gudnås rätt t uskigt. — En lycka var att
jag kände stycket så väl förut,» tillägger hon, »— ty
H. K. H. täcktes allt emellanåt hoppa öfver en fyra fem
takter, och då var det bara att hoppa efter så godt man
förmådde och hålla god min. Men åhörarna fann ändå
godhetsfullt att det gick ’alldeles förträffligt’ och att
vi spelat med ’oändligt mycken sentiment’ – och då
slutet är godt, är allting godt—» ...

Härmed var aftonens musikaliska del afslutad och
medan supébordet ordnas i salen, samlas sällskapet åter
i de inre rummen, där man ordnar sig efter behag och
konverserar i spridda grupper, herrar och damer om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free