Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Böttiger deklamerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖTTIGER DEKLAMERAR
tryck som påminna många af de närvarande om en
annan, nu nästan tystnad, vältalig stämma... Poemet är,
om vi få tro Agnes, »så vackert som något af det
vackraste Tegnér skrifvit», och alla lyssna, djupt gripna
det verkar nästan som en hälsning från en annan värld.
Ännu lefde Tegnér, ännu hade kanske hans närmaste
ej helt uppgifvit hoppet att en gång få se honom
återställd till sitt forna jag; men för den stora mängden
af dem som älskat hans skaldskap hörde han redan
»till dem som varit». Säkert blef det rätt tyst några
ögonblick i den Geijerska salongen då föreläserskan
slutat, innan man kom sig för med de obligatoriska
komplimenterna för det vackra föredraget, de
känslofulla utgjutelserna öfver allt det charmanta som Tegnér
skrifvit och de artiga förfrågningarna angående herr
biskopens hälsotillstånd —. Men snart gör det närvarande
sig åter gällande. Böttiger stiger fram och deklamerar
nu i sin ordning, dramatiskt och högstämdt, Geijers
Idunadikt om »Svegder Drott», som befinnes vara en
nyhet för en stor del af det yngre släktet... Prins
Carls mörka ögon få en svärmisk glans medan han
lyssnar till dikten om den konung som af »en osedd
gudamakt» i sitt inre drefs att lämna rike och krona och
allt hvad han ägde kärast på jorden, för att i fjärran
länder söka det högsta — det stora okända, som utgör
Tegnér, måste detta hafva varit en annan version af den
förut publicerade inledningsdikten, eller också möjligen något
annat fragment af poemet Gerda, med hvilket Tegnér ännu
alltjämt, ehuru med brutna krafter, sysslade under de sista
åren af sitt lif. Det är ju sannolikt att Tegnérs dotter under
sin långa vistelse som änka i föräldrahemmet tillvaratagit
åtskilligt som eljest skulle hafva förfarits och att det poem
hon den angifna aftonen uppläste hos Geijers tillhörde denna
kategori.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
