Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Buljongen kallnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BULJONGEN KALLNAR
365
målet för alla ädla själars längtan. Det är något sagolikt,
äfventyrligt, ridderligt i detta, som anslår honom — han
är djupt gripen och anförtror Agnes att han dock »hälst
af allt på jorden ville vara en stor skald»... han skrifver
visserligen litet vers ibland, men då man hör sådant
som detta, inser man att man bara är en klåpare!...
Och nu är det Atterboms tur. Han sätter sig bättre
till rätta i sin stol, drar fram manuskriptet och läser med
sin uttrycksfulla, sympatiska röst sin egen vackra dikt
om »Petrarcas Kröning», under det att alla med
förtjusning lyssna till de melodiska stanzerna.. . alla, vill
det säga, utom fru Anna-Lisa, som just uppenbarat sig
i dörren till matsalen och nu står där »med ett uttryck
af djupt, men tåligt buret lidande, värdigt en af de
första kristna martyrerna», skrifver Agnes — »ty
buljongen var just islägen och stod och kallnade
i kopparna under hela kröningsceremonien»...
Allt går dock väl till slut — stämningen är så hög
att den ej kan afkylas af en smula kallnad buljong
och supén för öfrigt sä förträfflig att Malla särskildt,
i största förtroende, måste »felicitera» Anna-Lisa, hvars
husmoderliga bekymmer hon troget delat, liksom hon
nu med henne gläder sig öfver den »till alla delar lyckade
tillställningen». Man skiljes under ömsesidiga
komplimenter och välvilja och alla de fina och vittra fruarna
och alla de glada och kvicka flickorna trippa i salopper
och hufvor och pälsbrämade ytterkängor hvar åt sitt
hall — ibland eskorterade af två eller tre artiga
kavaljerer, men alltid företrädda af en lanternebärande
tjänarinna — på Uppsalas knaggliga och nästan kolmörka
gator, medan tornväktarens rop ljuder öfver staden som
en påminnelse om lifvets korthet och all glädjes
förgänglighet: — »klo-o-ockan — är tolf slagenn-n-n!!»...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
