Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - — »Pappas historier» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- »PAPPAS HISTORIER» –3(51)
Adelsvärd, Geijers forne elev, som alltjämt med varmaste
tillgifvenhet var fästad vid honom. »Vid bordet,» skref
Agnes, »höll baronen ett vackert och hjärtligt tal till
pappa, om den tacksamhetsskuld hvari han stod till
honom m. ni., m. m. Jag hörde dock knappast på, så
upptagen var jag af att se på grefvinnan Hamilton,
hvars stora mörka ögon stodo fulla af tårar ... Geijerstam
hade förut sagt mig att hon aldrig kan höra talas om
något ädelt och godt, om tacksamhet, vänskap eller
kärlek o. s. v., utan att få tårar i ögonen. Hon är bra
förtjusande!...»
Från ett senare sammanträffande, då den unga
grefvinnans förmåga att »förstå ett skämt» tyckes hafva satts
på ett allvarligt prof, berättar Agnes:
. . . »På Söndagsaftonen foro vi ner till gudmor Malla,
där det var en hel hop folk, bland dem också grefvinnan
Hamilton. Det gjordes musik som vanligt, men sedan slog
pappa sig riktigt lös och började berätta historier. Den ena
framkallade den andra och den ena var tokigare än den andra;
litet hvar började dra sig till minnes hvad man hört eller
upplefvat i den vägen, till dess alltsammans blef en enda
vild röra af skratt och galenskaper. Jag hade i tysthet så
roligt af att ge akt på den söta grefvinnan Hamilton — hon
visste till att börja med alls inte om hon skulle våga skratta,
ty som du minns äro pappas historier, hur roliga de än kunna
vara, inte precis alltid af den finaste sorten (hvarvid han
vanligen till min fasa börjar med: — ’den här har jag hört
af Agnes!’)... Men då hon såg att Ava och jag ej gjorde
minsta försök att hålla oss allvarsamma — du vet hur Ava
kan skratta — tog hon mod till sig och skrattade också som
ett godt barn...»*
* Till detta öppenhjärtiga medgifvande att Geijers historier
— äfven — eller kanske t. o. m. företrädesvis dem han »hört
af Agnes» — ej voro af »den finaste sorten», torde det vara
tillåtet att foga en förklaring. En skildrare af den spirituella
•24. — I solnedgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
