Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Oscarsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCARSDAGKN"
än att det måste ha gått hvar och en till hjärtat. Bland
sångarne och de uppvaktande såg jag flere af dem som varit
hans argaste vedersakare, jag hoppas att de, som jag, inte
kunde lyssna med torra ögon! . . .»
Geijer och hans kära ungdom hade åter funnit
hvarandra. »Så gamla band brytas ej så lätt...»
Några dagar senare lämnade de unga prinsarna
Uppsala, sedan staden till deras ära gjort ännu en sista
kraftig demonstration med anledning af Oscarsdagen,
hvilken, som Agnes skrifver, firades med »sin bal som
vanligt» — men, tillägger hon — »i år var det ej nog
med bal och som vanligt, utan man illuminerade,
sköt med kanoner, satte upp transparanger, sjöng och
gick omkring med fanor.» Gillesalen var för tillfället
dekorerad med gula och blå draperier, ett brinnande
O med krona öfver, och en upphöjning med förgyllda
stolar för prinsarna, »så sinnrikt placerad att i valsen
tjugu, tretti par regelbundet snafvade på den och föllo
omkull öfver hvarandra.» Ytterligare glans förlänades
festen genom närvaron af de båda yngsta prinsarna, som
kommit till Uppsala för att besöka sina bröder. Agnes,
som äfven fick göra deras närmare bekantskap hos grefve
Hamiltons, fann den femtonårige prins Oscar »bra lång,
men bra vacker» och »lille prins August betydligt mindre
skön än den öfriga familjen». Men — »bäst och
vackrast är och blir ändå i mitt tycke kronprinsen»,
är hennes slutliga omdöme.
Härmed var den glänsande och ansträngande
»prins-säsongen», afslutad och en länge saknad
livar-dagsfrid bredde sig välgörande öfver hem och sinnen.
»Det är,» skrifver Agnes, »nästan som då man länge
gått omkring i trängseln på en bullersam marknad och
åter kommer in i sina egna rum — man tycker sig aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
