Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Högtidsstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGTIDSSTÄMNING
38 1
Gillbergadalen, vid dessa högtider fyllde en uppgift som
vida höjde den öfver bordets vanliga njutningar. Det
låg ett symboliskt, ett nästan mytologiskt skimmer öfver
all denna goda, feta, gammaldags mat, som eljest aldrig
kom pa bordet, men som förde med sig så manga
tankeförbindelser och hågkomster af forna jular och uråldriga
sedvänjor. Den gjorde sitt till att markera julens
karaktär af ett inom det langa arbets- och hvardagsàret fridlyst
och afskildt område, där man en tid helt och hållet fick
slå sig lös från alla omsorger och bekymmer, lefva ett
annat lif, tänka andra tankar och på sätt och vis vara
en annan människa än under alla de öfriga månaderna.
Det verkade helg och hvilodag och bredde
högtidsstämning öfver hemmet — en högtidsstämning hvars
välgörande verkan gjorde sig märkbar långt sedan julljusen
brunnit ned och hvardagskosten åter kommit pä bordet.
I många följande bref upprepar Agnes med samma
glädje och tacksamhet att denna jul i alla afseenden
var en af de ljusaste och gladaste man på länge
upplefvat i det Geijerska hemmet. De båda föregående
hade af olika anledningar varit mindre glada. Julen
1842, som den »unga Wermländskan», Ulla von Heland,
firade i sin morbrors hem, antecknade hon i sin dagbok
att julaftonen, trots all trefnad och vänlighet, »inte var
riktigt rolig». Det »radde en viss förstämning» — Geijer
själf var illamående af en svår förkylning; fru
Anna-Lisa var orolig för honom, och kusin Agnes, eljest alltid
den gladaste bland de glada, var — »melankolisk». Agnes
själf, hvars hjärtehistoria just da befann sig pa ett kritiskt
utvecklingsstadium, skref å sin sida den kvällen i
dagboken att hon hela aftonen känt sig så förstämd att
hon »ville gråta åt allting och bara var glad då det
var slut». Hon tyckte sig ha blifvit »så gammal», da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
