Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - I familjekretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
I FAMILJEKRETSEN
med skälmen i ögonvrån och ett outtömligt förråd af
torroliga infall och vidunderliga citat och ordstäf i
hufvudet. Ungdomen iakttar honom med en viss
spänning, ty han är en smula oberäknelig; blir han af en
eller annan anledning vid dåligt lynne, kan han förstöra
hela aftonens glädje, men »faller anden på honom» och
han »kommer sig i tagen», då vet man att det vankas
högtider af skratt — man hoppas, af vissa tecken, att
anden skall falla på honom i kväll, och man misstar
sig icke. Fru Anna-Lisa går stilla omkring, talar med
sina gäster och manar alla att taga riktigt för sig af
småbröd och tårtor — hennes vackra ögon få en varm
och fuktig glans då hon ser på man och barn och
hennes hjärta är fullt af tacksamhet och glädje —.
Där står Uno Troili med sin yfviga bruna lejonman
och sin för de tjugunio åren väl frodiga figur; han
berättar, till en början stilla och försynt, en smula
skamsen, men med stigande dramatisk effekt, för
morbror Erik Gustaf en »högst bedröflig historia» om huru
han nyligen, i konstnärlig tankspriddhet och drumlighet,
då han varit bortbjuden, tagit miste på våning och
länge »irrat» omkring bland gästerna i ett obekant,
hög-förnämt hus, »sökande efter värdfolket», till dess han
slutligen af värden själf blifvit »tillvaratagen» och
höfligt upplyst om sitt misstag samt »höljd af vanära»
slagit en hastig reträtt, hvarvid han till råga på allt ur
tamburen medtagit en vildt främmande hatt...’ Geijer
skrattar så att tårarna rinna och alla måste höra historien,
som lifligt uppskattas. Till och med den kritiske,
»spetsige» magister Ribbing måste skratta med och den trygge,
litet flegmatiske Knut Geijer blir så öfverväldigad af
situationens komik att han »dignar» på en stol och Agnes
säger sig icke kunna fatta »att en så lugn människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
