Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Lifvets grädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
LIFVETS GRÄDDE
med »lilla pappa» emellan sig; herrarna gruppera sig
efter behag kring divansbordet och Knut Geijer utdelar
de många paketen och läser upp de många verserna,
hvilka, vare sig de äro dumma eller kvicka — de äro
icke alltid kvicka — väcka lika mycken munterhet och
bli lika lifligt »senterade» af den tacksamma publiken.
Julgafvorna öfverskrida hundratalet, men Agnes får
som vanligt lejonparten och hon rodnar och ler och
strålar då ett öfvervägande antal bland dem ovillkorligen
föra tanken till en blifvande bosättning. Morbror Knut
ger henne en tesil af silfver, lilla Schröder en annan,
farbror Kamrerns ha sändt teskedar, kusinerna ha
märkt tedukar och teservietter — det vill aldrig taga
slut och med skäl skrifver hon sedan till Adolf: »...Nu
kunde vi sätta bo när som helst, om vi bara kunde
lefva på thé!—Ty thédukar, théservietter, théskedar,
thékanna, thékoppar, théschatull, thésil och gräddkanna
— allt har jag nu! —»
Det »bästa och käraste af allt» är emellertid den
vackra gräddkannan af gediget silfver, föräldrarnas gåfva,
på hvilken Geijer skrifvit:
»Grädden utaf hela lifvet
Får du icke ta för gifvet
Alltid skummad står tillreds —
Men till kaffegrädde räcker
Alltid glädjen — blott du sträcker
Ej för vidt din längtans krets! . . .»
En pa en gång öm och skämtsam varning, kanske
nog så behöflig för den hvilken, som Agnes Geijer,
hittills endast smakat »lifvets grädde» i afseende på
umgänge och lefnadsförhållanden! Hennes far såg alltför
djupt för att ej inse att häri kunde ligga en fara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
