Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Dyrbarare än någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYRBARARE A K NÅGONSIN’
393
höstens olycksbådande tillbud, följda af de märkliga
föreläsningar som sa tydligt vittnat om Geijers förmaga
att ännu, med fullt obrutna själskrafter och större andlig
auktoritet än någonsin, fylla sin gamla ledareplats i
tankens och forskningens värld, hade åter hos mången
väckt den under de senaste åren något slumrande känslan
af hans betydelse för Uppsala och för fäderneslandet
till lif. Man hade stått inför möjligheten att förlora
honom och insett huru föga man hade råd att göra det.
För alla, som någonsin personligen älskat och sett upp
till honom, var han nu — äfven om man icke alltid
förstod eller kunde följa honom dyrbarare än
någonsin. Med tänkaren och politikern Geijer kunde man
möjligen fortfarande vara af olika åsikt; men människan
- den trofaste, varmhjärtade vännen, den manlige,
oförskräckte kämpen för allt hvad han ansåg rätt och
rättvist, det stora, goda barnet, hvars solskenslynne spred
feststämning äfven öfver lifvets gråaste hvardagslag
honom kunde man icke annat än älska. Aldrig hade
man haft detta så klart för sig som efter det förflutna
årets skiftande erfarenheter - detta år, då Geijers person
och handlingar, af många olika orsaker, trädt mera i
förgrunden och varit mera föremål för diskussion och
meningsskiljaktigheter än soin varit fallet sedan »affallets»
första, stormiga tider. Det var kanske mer än något
annat just detta som gjorde stämningen så hög och
sinnena så lätta under julhelgens festliga samkväm.
Det är emellertid med en egendomlig känsla af vemod
som man dröjer vid skildringen af dessa samkväm, med
deras genomgående drag af rörande och naiv glädtighet,
af »allmän glädje, trefnad och belåtenhet»; ty denna
jul blef i själfva verket den sista af de många som på
ungefär liknande sätt firats inom den Geijerska Uppsala-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
