- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
394

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Slutpunkten i ett tidsskede

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

394

SLUTPUNKTEN I ETT TIDSSKEDE

kretsen, om också icke den sista som Geijer själf och
hans närmaste skulle tillbringa i Uppsala. Då de gamla
vännerna, som Agnes berättar, »både bjudna och objudna»
på tjugondagen samlades i Geijerska huset för att enligt
gammal sed »dansa julen ut,» gjorde de det grundligt
och i en allvarligare bemärkelse än de själfva anade.
Aldrig mer skulle en julhelg se dem så fulltaligt och
under så ostörd och oblandad glädje samlade inom
dessa väggar. Den »gladaste jul på länge» blef på sitt
sätt slutpunkten i ett helt tidsskede - - en afskedsfest,
hvars betydelse de deltagande först långt senare insågo.

På det viset firades julen icke mer i Uppsala.

*



Nyårsaftonen som kom med strålande fullmåne
och en köld »så att det smällde i knutarna» — satt
Geijer uppe med de sina’för att invänta tolfslaget från
domkyrkotornet. Man hade haft främmande till
middagen Löwenhjelms, de små Knösarne »och lilla
Schröder» — och på kvällen hade ett större sällskap
samlats till en glad supé, där det hvarken saknats skinka,
korf, gröt eller smörtårta och där både muntra och
känslofulla tal hållits och skålar druckits för det gamla
och det nya året och för alla frånvarande vänner
vid den sista skålen hade »lilla pappa» med ett särskildt
menande: »Skål, mitt Socker!» — höjt glaset och nickat
åt sin Agnes, som med tårade ögon nickat tillbaka och
kysst på fingret till tecken att hon förstod honom —.
Men vid tiotiden hade gästerna gått och det var i en
stilla, förtrolig stämning, på en gång glad och allvarlig,
som familjens egna medlemmar tillsammans tillbragte
årets sista timmar. I denna stund af stilla samling voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free