Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nyårsvaka hos Fru Alida. I ottesången. Visiter. Nyårsmottagning på Slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT LJUST MINNE
15
orimlighet. Hvarför skulle icke Gunnar stanna och vaka
in det nya året med dem? —
Troligen var han icke svårbedd; ty efter hvad han
själf berättat kunde han i detta lilla hem, där endast
fridens, godhetens och det oskuldsfulla skämtets andar
härskade, alltid vara viss om att återfinna den vän han
högst värderade, men i många andra sällskap fåfängt
sökte — sitt eget innersta, bästa jag och därmed äfven
den sinnets harmoni och jämvikt som han, den till
det yttre så kyligt behärskade, just under denna period
af sitt lif kanske i högre grad saknade än någon kunde
ana. Häruppe kunde han också utveckla en barnslig
älskvärdhet, ett omedelbart, ungdomligt behag, hvarom
möjligen hans närmaste vänner inom den trängre
juvenal-kretsen, men säkerligen ingen af hans öfriga beundrare
och beundrarinnor inom Uppsalasocieteten, hade någon
föreställning. Agnes Geijer, som satte en viss stolthet
i att vara en bland de få som icke i blind förguding
svärmade för den »oemotståndlige», påstod ibland, då
hon ville retas med Thekla, att han poserade en smula
och med medvetet koketteri spelade den Alkibiades-roll
som ömsevis fyllde Uppsalavärlden med häpnad,
beundran och förargelse. Kanske hade hon inte alldeles
orätt; men troligt är att han åtminstone i fru Alidas
lilla förmak, i den milda strålglansen från hennes och
hennes dotters vänliga ögon, alltid och i vackraste
mening var fullt sig själf.
Säkert var han det denna afton, därom vittnade
den vemodsfulla glädje hvarmed dess minne ännu efter
många år fyllde en liten trofast själ och den tydlighet
hvarmed alla dess detaljer dröjde i hennes hågkomst.
För lilla Thekla var och förblef den månljusa
nyårsnatten 1845, då Gunnar satt uppe med henne och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
