Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nyårsvaka hos Fru Alida. I ottesången. Visiter. Nyårsmottagning på Slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
FRU ALIDAS STAMTRÄD
hennes lekande inbillning under årens lopp spunnit ett
glittrande nät af drömmar och legender, af skämt och
allvar, som kunnat gifva stoff till ett dussin romaner.
Hvar och en af dessa små varelser, i hvilkas — numera
tyvärr tämligen malätna — fjäderskrud ännu ett återsken
af tropikernas sol och färger dröjde kvar, hade, enligt
hvad hon påstod sig veta, en gång haft sitt eget namn
och sin egen personlighet samt i en annan
tillvarelseform och i länge sedan förgångna tider genomlefvat
underbara öden, hvilka fru Alida i oändliga
skymningsstunder skildrat för sin lilla andaktsfullt lyssnande Thekla,
lika trovärdigt och allvarsamt som en annan mor för
sina ättlingar berättar familjeporträttens historia. Hvem
kan förvånas öfver att Theklas genealogiska begrepp under
sådana förhållanden blefvo en smula förvirrade och att
hon — som hon senare ofta med blygsel erkände —
alltjämt hade litet svårt för att tänka sig den vördade
stamfadern, kapten Levinius Olbers, annat än under
skepnad af en kraftfull stålblå kolibri med allvarlig och
vederhäftig hållning, eller bonne-maman Alida
annorlunda än som ett litet rubinskimrande väsen med
utspärrade vingar, knappast större än en humla? — Och
var det icke naturligt nog att hennes eget väsen,
påverkadt af sådana föreställningar, fick något af fågelns
luftiga, skygga skaplynne och hade svårt att hålla sig
vid jorden? —
Midt emot »stamträdet», på motsatta väggen, hade
det lilla gamla, hvitmålade klaveret sin plats. Då
locket-slogs upp, såg man ofvanför den gulnade klaviaturen
en grönskande äng, på hvilken amoriner, sammanbundna
af långa rosengirlander, dansade i rad, medan Celadon
och Clorinda — man visste att de hette så — kysstes
bland buskarna i förgrunden och de bomullshvita fåren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
