Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nyårsvaka hos Fru Alida. I ottesången. Visiter. Nyårsmottagning på Slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
» VINDSKAMMARSANNINGAR »
Alida vid ett af de små rosenröda, med pressade
blomsterslingor sirade albumblad som tiden älskade och på hvars
ena sida man kunde få läsa en sentimental
karamelldevis eller ett elegant franskt epigram, medan den andra
pryddes af ett visdomsord af Goethe eller kanske till
och med af ett bibelspråk. Hon hörde till de lifvets
söndagsbarn som med så lekande behag kunna uttala
hvad andra icke ens våga antyda, att ingen känner sig
sårad; och i hennes lilla våning, liksom en gång i Rahel
Levins berömda salong, kunde både prinsar och
professorer mången gång under skämt och glam få höra
verkliga »vindskammarsanningar» af hälsosammaste slag samt
finna sig väl däraf. Fru Alida förstod i själfva verket
vida bättre än den djupt allvarliga, svärmiskt
känslofulla Malla Silfverstolpe konsten att behandla sina unga
snillen. Hon sparade hvarken på rosor eller rökelse, på
hjärtliga uppmuntrande ord eller varma vänliga blickar;
men skälmen satt dock alltid i ögonvrån och varnade
för själföfverskattning och öfverdrift. Hon höll innerligt
af de unga, som så gärna samlades kring henne, och
svärmade kanske också i tysthet litet för en och annan
bland dem; men hon hvarken klemade med dem eller
skämde bort dem — tack vare framför allt det sunda
»sinne för det humoristiska» som stackars Malla saknade
men Alida däremot i så mycket högre grad besatt.
Ingen regel är emellertid utan undantag — och i
vänkretsen påstods det, vare sig med rätt eller orätt,
att de små Knösarne verkligen på det beklagligaste
skämde bort Gunnar Wennerberg samt att de känslor
hvarmed de betraktade honom alltför mycket saknade den
nyktra kritikens hämsko och närmade sig det rena
af-guderiet. Möjligen skulle dock de oändligt mycket
klokare damer som sålunda beskärmade sig öfver fru Alidas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
