Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nyårsvaka hos Fru Alida. I ottesången. Visiter. Nyårsmottagning på Slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYÅRSVISITER 43
skymtar ett helt galleri af behagfulla gestalter och unga
rosiga ansikten för ens inre syn — kan det väl vara
desamma som man minns från en långt senare tid,
åldrade och bleknade, fårade af sorger eller kanske också
förandligade och förfinade genom sällsamma öden och
hjärtepröfvande erfarenheter —?— Det är hela skaran
af Agnes Geijers unga väninnor, sådana som man lärt
känna dem i hennes bref och dagboksanteckningar
ej blott den närmsta och förtroligaste lilla krets, de få
utkorade med hvilka hon i flickrummens allra heligaste
läser kyrkohistoria, kokar knäck, gör musik, gråter öfver
I.amartines Jocelyn och öfver hufvud taget ägnar sig ät
mer ideella sträfvanden — utan alla de söta och glada
flickor och unga fruar i hvilkas sällskap hon dansar på
Slottet och på Gillet, spelar sällskapsspektakel och står
i tablå eller far på slädparti till Flottsund — en hel
krans af älskvärda, intagande människoblommor som hvar
på sitt sätt bidraga att skänka doft och färg ät samvaron.
Det är de vackra fröknarna de Geer — »några blonda,
andra brunetta, men den ena skönare än den andra»
och flickorna Platen, den »behagliga, taktfulla Mina» och
den bortskämda, förtjusande »lilla Trollsländan»
Eu-génie, som alltid gör och säger allt som faller henne
in, men, försäkrar Agnes, »ändå alltid är lika söt».
Systrarna Kræmer — den ståtliga Mathilde med sin vackra
figur och sin »drottninglika hållning» och den lilla
älf-lika, lifliga, nyss fullvuxna Lotten — komma springande
utför Slottsbacken med långschalar öfver hufvudet och
pälskapporna löst kastade öfver axlarna — och efter
dem smyger sig den smärta, blonda Hedvig Atterbom,
en förtjusande psykegestalt med sitt lilla klassiska hufvud
och sina mjuka linjer, in i rummet för att blyg och
rodnande »hälsa så mycket från pappa och mamma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
