Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFÖRGÄTLIGA STUNDER
51
— skrifver Agnes till fästmannen — »gudomligt
ackompanjerade af Uno och ännu gudomligare sjungna af mig.
Du häpnar öfver min blygsamhet —? — Men jag har
härför den bästa möjliga auktoritet: Lindblad själf.
Hur jag var till mods då jag af pappa tvangs att för
honom föredraga hans egna kompositioner, det vill jag
icke försöka beskrifva. Så ömtåliga sånger — för så
ömtåliga öron! — Det var ett eldprof. Jag var icke
hälften så rädd då jag sjöng för kung, drottning och
fyra prinsar — hvilket icke vill säga mycket, ty då var
jag egentligen inte rädd alls. Men nu —!! — Det
aflopp dock lyckligt — han tog mig i famn och öfver
hans beröm är jag nu stoltare än öfver alla majestäters
i världen ...»
Det är blott ett matt äterljud af oförgätliga stunders
högtidsstämning som förnimmas i dessa rader, flyktigt
nedkastade på papperet af en ung flickas lätt löpande
penna. Vida starkare förnams i själfva verket fläkten at
denna stämning ännu efter åratals förlopp, hvarje gång
Uno Troili satte sig till pianot för att ackompanjera
kusinen, hvars skära stämma alltjämt med oförminskadt
välljud tolkade de gamla sångerna, eller med henne
utbyta hågkomster och hänsyftningar från de
ljusomskim-rade ungdomsdagar där dessa toner först kommo deras
hjärtan att bäfva. Den som lyssnat till dem i sådana
stunder behöfver knappast taga fantasien till hjälp för
att för sitt inre öga frammana bilden af den förtroliga
krets som under dessa nyårsdagar samlades i Geijerska
hemmet, eller förstå huru många spända och skälfvande
känslosträngar som just då måste hafva gjort luften där
— som fru Anna Lisa en gång skref om sitt hjärta —
— lik en »eolsharpa, dallrande för minsta fläkt». Både
Geijer och Lindblad hade under det gångna året genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
