- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
57

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»TILL SOPHIE"

57

drag», den sång som under form af en gripande
naturmålning skildrar »kärlekens högsta lycka och dess
onäm-baraste kval» — »hjärtats förtviflade kamp mot lidelsens
upprörda vågor och dess slutliga seger», tolkad i toner
genomandade af en manligt ädel och luttrad resignation,
en stämning af oförliknelig skönhet och höghet i hvilken
alla dissonanser lösas: — — —

». . . Och vill du förstå, på hvad djup du skall leta,
hvar du skall söka hans hamn på villande haf ?. . .
Fråga de hjärtan som älskat — de veta,
de känna den våg i hvars famn han funnit sin graf...!»

Agnes anar kanske, men Geijer vet, i hvilket djupt
samband denna sång står med kompositörens djupaste
lifserfarenheter och af hvilka strider den bevarar
hågkomsten. — Han vet — som en senare minnestecknare*
yttrat — att »den som så diktat icke själf funnit en graf
i de vågor han besjungit» — att han, »som en äkta
konstnär höfves, står högt öfver det passionernas haf,
hvars stormar han med så gripande makt skildrar». Men
han vet äfven huru hård striden varit och huru nära
undergången; och då konstnären är honom kär som
en yngre broder är det med djup rörelse han tänker
på räddningen och de goda makter som därtill skänkt
sitt bistånd. Då han härnäst vänder bladet är det vid
sången »till Sophie» han stannar — den ljufligaste och
renaste af kärlekshymner. Och Agnes sjunger :—

». . . Som floden sakta i sin dal
emellan tufvor simmar
och öfver sanden, tyst och sval,
sin stråt bland blomstren går —

* C. R. Nyblom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free