- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
58

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

»VID EN SPEGELKLAR SJÖ -»

så rinner dina dagars gång,
så flyta dina timmar —
och dina stilla böljors gång
blott nattens frid förstår . . .
o, milda våg, min kind bestänk
och mig din svalka skänk! . . .»

De sista tonerna komma darrande och osäkra; rösten
kväfves af tårar. Fru Anna-Lisa gråter stilla i sin vrå,
Geijer torkar ögonen utan ringaste försök att dölja sin
rörelse och Uno Troili, som snurrat rundt på
pianostolen och ränt alla fingrarna genom håret, tar med en
stor, tyst, dramatisk åtbörd himmel och jord till vittne
på att inga ord kunna tolka hvad han känner. Men
Agnes vänder sig blyg och rodnande mot Lindblad med
en frågande blick — han öppnar famnen utan att säga
ett ord och leende och snyftande flyger hon honom
om halsen — — —

»Och nu, mitt Socker,» säger Geijer efter en
stund — »Nu bara till sist den »Spegelklara Sjön»...

Uno sätter sig åter till rätta, Agnes intar sin plats
vid pianot — och sakta, sakta, buren af himmelska toner,
sänker sig hela den svenska sommarkvällens underbara
helgdagsfrid, med kvällknarrens rop från daggvåta ängar,
med hödoft och björklöfsangor och stilla speglande
vatten, öfver det halfskumma rummet, fyller alla hjärtan
och lyfter dem i andaktsfull aning mot en högre värld:

». . . Nu somnar hvar fläkt öfver vågen,
nu rörs knappt i träden ett blad;
nu blir mig så stilla i hågen,
nu blir jag så from och så glad —.

När själen blir tyst, liksom skogen,
och flyter till spegel förbytt —
då är till sin hvila hon mogen —
då börjar ett lif, som är nytt! . . .»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free