Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
LINDBLADS POLITIK
Efter åtskilliga originella funderingar öfver den
ursprungliga uppkomsten af denna i hans tycke »barocka
Ståndsrepresentation» — »Himlen vet bäst hur den i
fordomtima uppkommit!»... berör han det nu i allt
vidare kretsar vaknande missnöjet med det bestående
och yrkandet på rättvisare och giltigare grunder för
folkrepresentationen... Ett Representationsförslag,
säger han, byggt till en del på personlighetsprincipen,
men med concessioner äfven åt förmögenheten som
princip, har hvilat till Ständernas afgörande, men fallit
på sin egen inconseqvens. Och han kommer nu till
hufvudfrågan:
»— Med anledning af denna genomgripande tvist vill jag
nu inför dig, min trogne vapenbroder i den ensliga tankens
strider, uppställa till mitt eget besvarande följande fråga: Är
personligheten någonting så vigtigt i Samhället att den kan
tjena till princip för en folkrepresentation? —»
Denna fråga söker han nu besvara på sitt eget sätt.
Han vädjar till en början både till Nya och Gamla
Testamentet: —
». . . I första Mose Bok står att läsa: på sex dagar skapade
Gud verlden och sist menniskan efter sin egen afbild och
inblåste i henne en lefvande ande. — Det låter besynnerligt,
men det är en helig urkund som talar.
— — — Nya Testamentet berättar också att sedan
människorna långt fram i tiden hade kommit att bära sig dumt
åt och fördjupat sig i synd, skickade Gud till deras frälsning
sin egen Son, om hvilken Han sjelf och alla tider vittnat att
Han var Gud och menniska i e n person . . .
— »Hvad säger du nu min broder? — Är det inte skäl
att tro personligheten vara en stor egenskap, då Gud
företrädesvis valde denna form för sin egen Sons uppträdande på
jorden?... Han försmådde ej att bära namnet af Menniskones
Son. lian ansåg sig icke mera högvälboren, än så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
