Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Om slafveriet». Bref till fru von Koch. Götiska Förbundets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTISKA FÖRBUNDETS HANDLINGAR
87
unge mannen, endast voro en samling visserligen
tämligen intressanta, men på intet sätt inspirerande
officiella aktstycken, ur hvilka han på beställning skulle
sammanplocka ett visst antal fakta och uppgifter, mer
eller mindre ägnade att belysa det länge sedan
afsomnade Götiska Förbundets nu halfförgätna historia!–
Medan Knut därinne i gafvelrummet en smula uttråkad
och liknöjd lutade det vackra hufvudet, med moderns
fina profil, öfver de långa listorna med biografiska data
och kronologiska uppgifter, gick Geijer med händerna
på ryggen i timtal af och an på golfvet i salen därutanför
och såg med lysande, fuktiga och drömmande ögon in
i det länge sedan förflutnas värld, genomlefde ännu en
gång en sjudande ungdomsrörelses hänförda
skapelse-och förkunnelsedagar, log kanske en smula vemodigt vid
hågkomsten af svindlande illusioner och öfverspända
förhoppningar som sedan brustit som såpbubblor — men
fröjdades på samma gång i sitt innersta vid tanken på
det odödliga och bestående som af hvarje
människoandens strålande vårdröm lämnas i arf åt kommande
släkten, långt sedan alla blommor fallit af och alla fåglar
upphört att sjunga. »Bokstafven dödar, men anden gör
lefvande.» Ingen öfvertygelse var hos Geijer mera
orubblig än tron på tillvaron af det hemlighetsfulla evighetsfrö
ur hvilket alla mänskliga drömmar och alla mänskliga
sträfvanden spira och ingen tankegång för honom mera
lockande än den som på oväntade stigar förde honom
till de fält där sådana frön spirat, blommat och mognat
till skörd — kanske ofta nog i en form hvarom de
ursprungliga såningsmännen aldrig kunnat drömma.
Huru mycket såningsarbete af denna art kunde han
icke se tillbaka på då han återkallade minnet af de några
och trettio år som förgått sedan han själf först på allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
