- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
98

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Om slafveriet». Bref till fru von Koch. Götiska Förbundets historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

DET FÖRFLUTNAS RÖSTER

Atterbom hvarmed uppsatsen, för öfrigt tämligen
omo-tiveradt, afslutas. Helt visst voro Geijers ögon icke
torra då han nedskref denna förtäckta afbön till ett
hjärta som han visste sig hafva sårat på dess ömtåligaste
punkt, men på hvars vackra och ädla försonlighet han
fått mottaga mer än ett, lika gripande som öfvertygande
bevis.

Oförgätliga blefvo som sagdt dessa vinterkvällar för
de unga som ömsom rörda, gripna och roade lyssnade
till de skildringar som sålunda för deras fantasi manade
en längesedan förbleknad tid ur grafven och fyllde det
gamla hemmet med gestalter som för dem allt framgent
skulle hafva något af personliga vänners förtroliga kynne.
Icke alltid var det dock Geijer som personligen förde
ordet; — det förflutna talade äfven med andra röster,
icke mindre vältaliga och icke mindre gärna hörda. Till
Knut Geijers många lyckliga naturgåfvor hörde äfven
en sällsynt vacker, böjlig och uttrycksfull stämma och
en mindre vanlig deklamatorisk förmåga, som gjorde
hans föredrag till en konstnjutning af verklig rang. Nu
läste han än en gång för föräldrar och syster de gamla
dikterna — Den siste Kämpen och den siste Skalden,
Odalbonden, Gustaf Erikson, Manhem och Vikingen —
de ofta hörda Idunasångerna, nu liksom förnyade genom
det ljus som kastats öfver deras första tillkomst, deras
gyllene skapelsedagar. Nu först tyckte man sig rätt
förstå deras stämning och förnimma den klang med
hvilken de måste hafva ljudit för de ungdomliga öron
som först lyssnat till dem. Hur många nya, lefvande
bilder manades icke nu fram då den vackra manliga
rösten läste »Invignings-sången» — Götiska
Förbundets åt de högtidliga Stämmorna särskildt helgade sång!
... Såg man icke för sig det långa bordet, prydt med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free