Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMARBETE
107
IV.
Samarbetet med sonen och det osökta tillfället att
på ett enastående lefvande och förtroligt sätt inviga
denne i de närmare detaljerna af ett för honom själf
viktigt och betydelsefullt utvecklingsskede var för Geijer
under denna tid ej blott ett outtömligt glädjeämne, utan
väckte äfven hos honom tankar, planer och
förhoppningar om hvilka han gärna talade — tankar och
förhoppningar som kastade ett nytt vänligt ljus öfver de
kommande åren och den stilla arbetsro och arbetsglädje
hvilken han motsåg som ålderdomens bästa gåfva.
Hvilken bättre medarbetare, då hans egna krafter började
svika, hvilken mera oskattbar amanuens kunde han väl
i själfva verket någonsin önska sig eller begära än denna
i många afseenden rikt utrustade son, som till en del
redan tillryggalagt samma bana som han själf* och som
i alla afseenden delade hans andliga intressen? — Åt
hvem skulle han väl med mera gladt förtroende kunna
öfverlämna afslutandet och den slutliga redaktionen af
de verk som han kanske själf en gång måste lämna
ofullbordade, än åt denne naturlige arftagare? — Knut sak-
* Knut Geijer hade 1842 tagit filosofie-magistergraden
och var nu — alldeles som Geijer själf vid ungefär samma
ålder — anställd i Riksarkivet, hvarjämte han äfven tjänstgjorde
i Ecklesiastikdepartementet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
