- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
110

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

MODERLIGA BEKYMMER

lyckligaste människor och af naturen utrustats med idel
goda anlag... I deras yttre såg han med ömt och
rörande välbehag mig och sig och vår mångåriga
kärlek afspeglad ...» »Gud ske lof,» sade han nästan
dagligen — »för de söta välsignade barn vår Herre skänkt
oss —!»... Då jag ibland yttrade bekymmer öfver att
han så litet höll efter dem och så uteslutande såg
endast deras älskvärdhet... öfver att de voro alltför
lyckliga i vårt lyckliga hem ... öfver att de sålunda blefvo
bortskämda och borde komma hemifrån för att stöta
emot och äfven lära känna och fördraga världens
hårda sidor m. m. — sade han alltid: — »Ack, låt
dem vara! — Med Guds hjälp bli de säkerligen goda och
nyttiga människor! — Du får ej med mjältsjuk oro motse
deras framtid!»... Nöjd var han dock då jag föreslog
att våra båda äldsta söner för en tid skulle taga
kondition. Det skedde ock — men min önskan att de skulle
»stöta emot» blef ej uppfylld. Knut kom till baron de
Geers på Stjernholm och Alfred till Tärna, till baron
Strömfeldts. Med mer öfverseende godhet och välvilja
hafva väl aldrig ett par unga informatorer blifvit
behandlade.» ...

Af detta ojäfaktiga vittnesbörd torde med all
önskvärd tydlighet framgå att Geijer ej kunde räknas till
de strängt och samvetsgrant uppfostrande fädernas
kategori. Han gjorde i själfva verket snarare allt hvad i
hans makt stod för att skämma bort sina barn — och
att de detta oaktadt ej i vanlig mening blefvo
»bortskämda», d. v. s. själfviska, fordrande och pliktförgätna,
bevisar bäst huru mycket viktigare arten af hemmets
andliga atmosfär är för danandet af karaktärer, än de
uppfostringsprinciper som där tillämpas. Möjligt är att
åtminstone de båda äldsta sönernas veka och något in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free