Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJER SOM UPPFOSTRARE
111
dolenta naturer skulle funnit sig bättre under det härdande
trycket af en mera kraftig och målmedvetet tillämpad
faderlig myndighet. Men till uppfostrare i denna
bemärkelse var Geijer nu en gång för alla icke danad ...
»Först långt senare» — säger hans hustru i en annan
anteckning öfver samma ämne — »förstod jag att han
verkligen alltjämt var så upptagen af sin egen
uppfostran att man ej borde begära att han skulle uppfostra
andra, utan genom att vara den han var och
gifva hvad han omedvetet och ofrivilligt gaf
i hvarje stund af förtrolig samvaro och samlefnad...»
Hon upprepar ännu en gång att barnen kanske »haft
det för godt, för lugnt, för roligt och sorgfritt» i ett hem
»där allt var idel frid, lycka och harmoni»... »Af sådant,»
tillägger hon, »uppfostras man tyvärr ej alltid till den
kraft som lifvet i sin hårdhet sedan kräfver... Mina
\
gossar ha aldrig vetat hvad faderlig stränghet vill säga,
aldrig känt något tvång, något herravälde öfver sig.
Kanske är detta orsaken till den brist på energi och
förmåga att koncentrera sig hvaröfver jag senare stundom
haft anledning sörja. Men öfver sådana fel böra
föräldrar ej beklaga sig, endast känna ånger — ty de äro
nästan alltid en följd af mer eller mindre bristfällig
uppfostran ...» Och med rörande ödmjukhet tillägger
hon: — »Hade blott jag varit starkare, bestämdare och
mera consequent i mitt förhållande till de kära barnen,
skulle mycket säkerligen varit bättre... Men äfven jag
var alltför svag — också jag kunde blott gifva dem
kärlek — jag kunde icke vara annorlunda. Det myckna
de fått i arf af stort, godt och ädelt må vara min tröst
för deras öfriga brister... Och om jag stundom ej kan
undgå att med bäfvan och oro tänka på mina kära gossars
timliga framtid, så ge de mig å andra sidan ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
