Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
»LILLE ERICSON»
så många sköna och ljufva påminnelser om den älskade
Hädangångne att säkerligen icke många mödrar hafva
sådan anledning till tacksamhet... Säkerligen är ock
Hans inflytande alltjämt inom dem en kraft, verksam till
det goda. Intet hjerta, ej alldeles tillslutet för det
himmelska ljuset, kunde dock lefva med Honom och andas
samma luft som Han utan att däraf renas, styrkas och
förädlas...»
Tack vare detta inflytande blef också det minne som
de båda unga bröderna, Knut och Alfred Geijer,
efterlämnat, visserligen vemodigt — ty för kampen mot lifvets
hårda verkligheter voro de föga rustade — men
uteslutande rent och vackert; och ehuru deras senare öden
föga motsvarade de ljusa förhoppningar som kringstrålat
deras första ungdom, skulle Geijer med all säkerhet
äfven i dem hafva kunnat spåra den högre ledning, det
»inre sammanhang» som han med allt mera klarnande
blick såg i sina egna. Utvecklingen af dessa öden faller
visserligen utom den strängt uppmätta ramen för en
skildring af Geijers sista lefnadsår; men den står dock
därmed i så innerligt sammanhang att en kortfattad
redogörelse för densamma här torde vara på sin plats.
Sällan har väl ett barn sett ljuset under lyckligare
auspicier än Geijers förstfödde — »lille Ericson»,
som Amalia von Helvig förbehöll sig att få kalla honom,
då hon fann namnet Knut »allzu unmelodisch» för ett
väsen med så poetiska förutsättningar. Han föddes i
själfva verket just i den stund då Geijers lycka stod på
sin middagshöjd — i maj, samma år som Geijer blef
professor och således efter många strider nått sina
förhoppningars högsta mål i afseende på yttre ställning
och verksamhet samt därmed äfven full och
lyckobringande visshet om sin inre kallelse och lifsuppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
