Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTFÖDDE
113
Hur rik den unge fadern då kände sig ser man bäst af
det bref han kort därefter från sitt stilla sommarhem
på Lugnet skref till Atterbom — för tillfället Amalia von
Helvigs gäst i Berlin och tillsammans med henne i fulla
drag njutande af allt som borde synts Geijer mest
afundsvärdt och lockande: — »Hvad mig beträffar,» skrifver
han, »så har jag nästan förlorat sinnet för resor... Då
jag sitter och ser på min hustru med barnet i famnen,
förefaller det mig sällsamligt att någon kan vilja gå ut
i vida världen och predika allo folkena. Då hade jag
väl lust att till de resande ropa det gamla språket:
’Quid quæris, viator? — Deum habes u b
i-que et sapientia non peregrinatur»* —
»Lille Ericson» växte och frodades, öfverstod
lyckligt alla öfliga barnsjukdomar och förkofrades så
andligen som lekamligen på det mest tillfredsställande sätt.
Han var ännu icke årsgammal då Malla Silfverstolpe i
full extas kunde meddela Amalia v. Helvig att det för
dem båda så intressanta barnet ovedersägligen var »un
parfait amour, vrai chérubin, heureux
héritier autant de la beau té maternelle que du
génie du père...» Sammanställningen var onekligen
ägnad att tillfredsställa äfven de högst drifna fordringar.
Hans senare utveckling blef icke fullt så fenomenal som
man efter denna debut haft skäl att vänta; men han
växte emellertid upp till en i alla afseenden välartad,
älskvärd och lyckligt utrustad yngling, utan särskildt
framträdande snilledrag men också utan alla stötande
oarter samt med ett soligt och vinnande väsen som gjorde
honom lika afhållen bland vänner och kamrater som i
* »Hvad söker du, vandrare? — Gud har du öfverallt och
visdomen reser icke.»
8. — I solnedgången. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
