Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT GEIJER 117
hvaruti han ingalunda var någon opraktisk svärmare . . . Huru
jag hela denna sommar längtat och trånat efter honom, kan ej
med ord beskrifvas. Han skulle komma till oss i September . ..
Men — han gick i stället till ett ännu skönare och sällare
hem och jag kan ej missunna honom detta endast för min
jordiska lyckas skull. Kanske var han dock nu mera det
starkaste band som höll mig fast vid lifvet. Jag trodde mig
kunna vara honom ett stöd — vara honom nyttig och hjelpa
honom till mera sjelfständighet och ordning i yttre förhållanden.
Sedan Erik Gustafs död kan jag väl säga att jag häri såg
mitt egentliga och hufvudsakliga lefnadsmål. Ack, hur
få-fänglig, hur obehöflig var ej denna sträfvan under ständigt
växlande hopp och fruktan!–Jag är ej så blind i min sorg
och saknad att jag ej ser Guds oändliga godhet och visdom
äfven deri att han så tidigt tog min älskling till sig. På mina
knän har jag tackat och böjt mig under det hårda slaget...
Men visserligen känns det tomt omkring mig sedan jag
förlorat så mycket på så kort tid .. . Min första och sista Kärlek
här på jorden — min enda, kära syster—* den första
moderskärleken — den första och bästa vännen**...! — Men jag
vet ju, Gud vare lof, hvar jag har dem, hvar jag finner
dem åter. Mer än någonsin har min själ nu där blifvit
hemmastadd och mina ljufvaste stunder äro de då jag i stillhet
och ensamhet får öfverlämna mig åt tanken på detta hem
och detta återseende! . . .»
Något senare skrifver hon:
». . . En sorgligt ljuf lecture har jag sista tiden haft i
min älskade Knuts Manuskript, som jag fått mig tillsända. . .
Det är hufvudsakligen poesier — ej egentligen snillrika,
blixtrande eller ovanliga, men alla genomandade af en så djup
och innerlig religiös känsla och en sådan trängtan till ett högre
och bättre lif att man väl skulle kunna kalla dem a n d e 1 i g a
Sånger. Det är ingalunda någon sjuklig eller pjunkig
känslosamhet eller ledsnad vid lifvet utan en glad, ljus förtröstan
och — kan jag väl säga — en hänryckt föreställningsförmåga
* Jeanna Lilljebjörn.
** Sophie Geijer, f. Lagerlöf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
