- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
118

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

ALFRED GEIJER

om den eviga sällheten . . . Huru gerna, Min Malla, skulle
jag ej med dig, Gustafva och Charlotte vilja läsa dessa dikter —!
. . . Då jag tänker på hans bortgång och huru hastigt hans
ljufva väsen rycktes bort ur min åsyn, ljuder i mitt inre dessa
tröstefulla verser af honom:

»Nog äro jordens vårar sköna —!

Jag hellre dock, när timmen slår

och Gud mig kallar, går att röna

En skönare, en evig vår! —

Der kännes ingen jordisk smärta,

ej någonsin dess blommor dö —

der snyftar intet sorgset hjerta

ej biter frost, ej faller snö —

med Fadrens bild uti sitt hjerta,

hur tryggt, hur ljuft det är — att dö! —»

». . . Jag är viss att just dessa voro hans sista tankar då han
anade sin förestående bortgång — — med Guds hjälp skola de
ock blifva mina! . . .»

De rörande orden, i all sin enkelhet präglade af
ett stort och älskande kvinnohjärtas skönhet, teckna
bättre än några andra kunde göra det denna
ynglingagestalt — en senfödd ättling af samma andliga
generation som Per Ulrik Kernell och Ernst Kjellander —
och liksom de lyckligt förskonad från den hårda kamp
för tillvaron för hvilken han saknade så många
nödvändiga betingelser.

I ännu högre grad kunde detsamma sägas om den
fem år yngre brodern, Alfred, äfven han i m^nga
hänseenden sällsynt rikt utrustad, men alltjämt tryckt och
förlamad af det medfödda svårmod och den sjukliga
brist på själftillit som låg honom i blodet — en af de
tysta, försagda drömmare hvilkas hela själsutveckling ofta
är en följd af stumma tragedier, knappast anade ens
af den kärleksfullaste och mest sympatiska omgifning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free