Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED GEIJER
119
förrän lifvet plötsligt ställer dem inför några af de
uppgifter som ovillkorligen kräfva den viljekraft och förmåga
af koncentration som de smärtsamt sakna. För Alfred
Geijer inträffade denna kris då han efter faderns död
ensam återvände till Uppsala för att afsluta sina studier
och »läsa på graden» med afsikt att sedan fortsätta på
den akademiska banan. Han ägde härför de bästa
förutsättningar — grundliga och omfattande kunskaper, stor
arbetsförmåga och icke minst den för examensläsningen
ovärderliga gåfvan, ett fenomenalt minne; ej heller
erbjöd kamratlifvet för hans skygga och inåtvända natur de
frestelser som ej alltid varit utan fara för broderns lättare
och sällskapligare lynne. Men beröfvad hemmets
värme-och kärleksmättade atmosfär och ställd inför
nödvändigheten att själf bryta sig en bana öfverväldigades han
alltmer af känslan af egen svaghet och oförmåga; den sjukligt
öfverdrifna själfkritiken verkade alltjämt som ett frätsår
på vilja och handlingskraft och trots flit och god vilja
blef examensläsningen för honom allt mer ett hopplöst
Sisyphusarbete, som uttömde hans krafter, men aldrig
förde honom till målet. En svår ögonsjukdom tvang
honom slutligen att åtminstone för en tid lämna
studierna samt söka anställning vid ett privatläroverk i
Stockholm, dock alltjämt med tanke på att senare
återvända till Uppsala och där aflägga den slutliga examen
på hvilken han redan nedlagt så mycket arbete och
som för hans vidare befordran och utkomst var
nödvändig. Han stod just i begrepp att förverkliga denna
afsikt då han efter blott några timmars sjukdom föll ett
offer för den koleraepidemi som vid denna tid nästan
hvarje sommar hemsökte Stockholm. Att hans mor äfven
denna gång i dödsängeln snarare såg en Kärlekens än
en Sorgens budbärare, säga oss hennes bref, ur hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
