Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄST SÅ
123
smaka den svikna illusionens och de gäckade
förhoppningarnas bitterhet, vare sig i afseende på egna
sträfvanden eller i förhållande till sina närmaste och käraste.
Han förblef in i det sista »en lycklig far», alltjämt lika
»orubbligt öfvertygad» att hans barn ej kunde bli annat
än »de bästa och lyckligaste människor». Så länge han
själf förblef hemmets hjärta och medelpunkt kastade
ej heller de töcken, som senare skulle förmörka sönernas
lefnadsväg, någon skugga öfver dess ljusa och soliga
lycka. Säkert skulle han själf, om framsynthetens gåfva
blifvit honom förunnad, äfven räknat det för en lycka
att just de båda barn, som voro minst rustade för lifvets
strid, så snart kallades därifrån och fingo följa honom
efter.
Alfred Geijer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
