Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En ny epok. Mottagningsaftnar hos Geijer. Bilder ur Sällskapslifvet. Knäck-kalas. En fågel Phoenix. Närmande från Hönsäter. En viktig fråga och ett afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»STÖRRE FÖRSIKTIGHET»
131
hygglig ut — Eugénie hade gömt sig bakom den stora
sparlakanssängen men framdrogs röd och skrattande för att lika
ledes omfamnas och lyckönskas — och så var saken klar.
Ett par större kontraster än dessa förlofvade kan man icke
tänka sig, men kanske passa de hvarandra just därför så mycket
bättre . . .»
Man märker brefskrifverskans kärleksfulla
bemödande att på de stora tunna postpappersarken
sammantränga så mycket som möjligt af hvad som kan
intressera den frånvarande fästmannen, för hvilken dessa bref
utgöra ett dyrbart samband med den sorglösa
ungdomsvärld han för alltid lämnat bakom sig och den vänkrets
af hvilken han för icke länge sedan utgjort en medlem.
Men i grunden är kanske Agnes icke fullt så glad som
hon gärna ville visa sig. Medan hon sjunger och dansar,
skämtar och kokar knäck, sitter dock alltjämt längst inne
i hjärtat en liten värkande tagg. Man anar dess tillvaro
då hon en dag för Adolf erkänner att hon visst ej längre
kan motstå frestelsen att sprätta upp den »lilla påse»
i hvilken hon förvarar förlofningsringen, som hon bär
på bröstet — »för att styrka sig med att åtminstone
se på den och någon gäng i hemlighet få träda den
på fingret». Hon afundas, säger hon, Ava och Eugénie,
som äro nog lyckliga att öppet inför all världen få
bära sina ringar, medan hon — — —
Och då Adolf en dag, ehuru i ömmaste och
skonsammaste ordalag, anser sig böra meddela henne att
föräldrarna i bref till honom uttalat sitt missnöje öfver
att man från Uppsala hört omtalas som »allmänt bekant»
att han och mamsell Geijer korrespondera samt manat
till »större försiktighet», har hennes svar en viss skärpa
i tonen som man ej är van att vänta af henne och som
vittnar om smärtsamt sårade känslor. Hon skrifver:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
