Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En ny epok. Mottagningsaftnar hos Geijer. Bilder ur Sällskapslifvet. Knäck-kalas. En fågel Phoenix. Närmande från Hönsäter. En viktig fråga och ett afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA-LISA TILL MALLA
141
ser huru han reder sig. Han tar nu emot egendomen i höst
med växande gröda och alla inventarier... Allt detta ville
jag utförligt säga dig min goda kära vän, på det du må
kunna se saken från alla sidor. Enligt Erik Gustafs och andra
vänners åsigt vore ett afbrytande just nu af den bana på
hvilken Adolf redan hunnit så långt, en inconsequens och så
att säga en tom demonstration alldeles oförenlig med hans
bestämda, ståndaktiga och ihärdiga caractère . . . Mycket svårt
är för oss deras önskan att vi — och framför allt Agnes —
i detta fall skola söka inverka på hans beslut . . . Om Agnes
är det verkligen bra synd. Naturligtvis vill hon gerna göra
allt för att förvärfva Adolfs föräldrars välvilja. Men hon har
allt hittills framförallt ansett som sin pligt att aldrig p å
minsta sätt söka påverka honom i afseende på hans
framtid — endast alltid bedit honom så vidt han kunnat
göra sina föräldrar till viljes och för öfrigt handla som om
han intet vore förlofvad. Att nu plötsligt framträda med
fordran att han skall öfverge en bana som han med sina
föräldrars samtycke valt och som han tusen gånger skattat
sig lycklig att få egna sig åt — vore det rätt? — Jag tror
det ej. Hon vågar ej heller bära ansvaret. Men hon liksom
vi har tillskrifvit honom angående hans föräldrars önskningar
och lemnat afgörandet helt och hållet åt honom sjelf . . . Med
gref Henning talade jag rätt mycket om denna sak. Han
kände Blombergs egendom väl och ansåg att Adolf godt borde
kunna reda sig med dessa vilkor. Äfven sade han att han
alltifrån Adolfs barndom tyckt honom vara som klippt och
skuren till landtman och egendomsherre. I dessa tider, sade
han, behöfva vi väl så kloke, intresserade och plikttrogne
unge män som han just i detta yrke... Gref Henning
hade på det bestämdaste rådt honom att resa ut emedan han
fann förhållandet till föräldrarne och deras envishet att ej
vilja erkänna förlofningen alltför pinsamt och hoppades att allt
på detta sätt skulle utjemnas. Han sade äfven att han fann
det högeligen naturligt att Adolf ej ville stanna i Upsala under
sådana förhållanden då han så djupt kände det för oss
kränkande och sårande i deras beteende. Dock har jag sällan
hört ett barn uttrycka så mycken vördnad och kärlek för
föräldrar som han alltid gjort . . . Gref Henning sade äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
